Harmonisk svängning: fjäder och pendel

Uppdaterad 24 oktober 2026 · 4 min läsning · Av Anders Karlsson

En kropp svänger harmoniskt när kraften som drar tillbaka den är proportionell mot utslaget, som för en vikt i en fjäder. Perioden är T=2πmkT = 2\pi\sqrt{\frac{m}{k}} för en fjäderpendel och T=2πLgT = 2\pi\sqrt{\frac{L}{g}} för en pendel – oberoende av amplituden. Energin pendlar mellan fjäderenergi och rörelseenergi, och därför är farten störst i jämviktsläget: vmax⁡=Akmv_{\max} = A\sqrt{\frac{k}{m}}.

Kurs: Fysik 2 · Område: mekanik · Förklaring inför Matematik- och fysikprovet

Bra att kunna först: Arbete, energi och energiprincipen, Kraft och Newtons lagar.

Öva på det här i appen

Begreppen: utslag, amplitud, period

En vikt som hänger i en fjäder har ett jämviktsläge där den kan hänga still. Drar du ned den och släpper svänger den upp och ned kring jämviktsläget. Utslaget xx är avståndet från jämviktsläget, och amplituden AA är det största utslaget. Perioden TT är tiden för en hel svängning (ned, upp och tillbaka till samma läge och riktning), och frekvensen f=1Tf = \frac{1}{T} är antalet svängningar per sekund (Hz). Ofta används också vinkelfrekvensen ω=2πf=2πT\omega = 2\pi f = \frac{2\pi}{T} (omega, enhet rad/s). Grafen för utslaget mot tiden blir en sinuskurva: x(t)=Acos⁡(ωt)x(t) = A\cos(\omega t) om vikten släpps från x=Ax = A vid t=0t = 0.

A −A x t T

Varför svängningen blir harmonisk

En fjäder drar tillbaka vikten mot jämviktsläget med en kraft som är proportionell mot utslaget: F=−kxF = -kx (Hookes lag; minustecknet betyder att kraften pekar mot jämviktsläget). Ju längre ut vikten är, desto större kraft och acceleration tillbaka. Det ger alltid en sinusformad rörelse, en harmonisk svängning. För en fjäderpendel är ω=km\omega = \sqrt{\frac{k}{m}}, alltså T=2πmkT = 2\pi\sqrt{\frac{m}{k}}. Tyngre vikt ger långsammare svängning, styvare fjäder (större kk) snabbare. Perioden beror inte på amplituden: en stor svängning går fortare och hinner runt på samma tid. Fyra gånger så stor massa ger dubbla perioden, eftersom 4=2\sqrt{4} = 2.

Pendeln

En matematisk pendel är en liten tung kula i en lätt tråd med längden LL. För små utslag (upp till ca 20° är felet i perioden under 1 %) svänger den harmoniskt med T=2πLgT = 2\pi\sqrt{\frac{L}{g}}. Massan påverkar inte: en tyngre kula dras visserligen hårdare av tyngdkraften, men är lika mycket trögare. Fyra gånger så lång pendel ger dubbla perioden. Utan miniräknare: med g=10 m/s2g = 10\ \text{m/s}^2 blir Lg\sqrt{\frac{L}{g}} enkel när LL är 0,1, 0,4, 0,9, 1,6, 2,5 … m. Till exempel ger L=2,5L = 2{,}5 m att T=2π0,25=π≈3,1T = 2\pi\sqrt{0{,}25} = \pi \approx 3{,}1 s.

Energi, maxfart och maxacceleration

Utan friktion är den mekaniska energin konstant. I vändlägena (x=±Ax = \pm A) står vikten still ett ögonblick, och all energi är fjäderenergi: E=kA22E = \frac{kA^2}{2}. I jämviktsläget (x=0x = 0) är all energi rörelseenergi (för en hängande fjäder räknar man fjäderenergin och lägesenergin tillsammans som kx22\frac{kx^2}{2}, med xx mätt från jämviktsläget): mvmax⁡22=kA22\frac{mv_{\max}^2}{2} = \frac{kA^2}{2}, vilket ger vmax⁡=Akm=Aωv_{\max} = A\sqrt{\frac{k}{m}} = A\omega. Accelerationen är tvärtom störst i vändlägena, där kraften är störst: amax⁡=kAm=Aω2a_{\max} = \frac{kA}{m} = A\omega^2, och noll i jämviktsläget. Mitt emellan, i läget xx, ger energin mv22+kx22=kA22\frac{mv^2}{2} + \frac{kx^2}{2} = \frac{kA^2}{2}, alltså v=ωA2−x2v = \omega\sqrt{A^2 - x^2}. För en pendel som släpps från höjden hh över det lägsta läget ger energiprincipen vmax⁡=2ghv_{\max} = \sqrt{2gh} – också för stora utslag.

Resonans

Varje svängande system har en egenfrekvens, den frekvens det svänger med av sig självt. Om man knuffar på systemet i takt med egenfrekvensen – som när man gungar ett barn – växer amplituden för varje knuff. Det kallas resonans. Resonans gör att en stämgaffel kan få en likadan stämgaffel bredvid att ljuda, att ett glas kan spricka av en ton med rätt frekvens och att en gitarrs kropp förstärker strängens ton; den kan också vara farlig för broar och maskiner.

Räknade exempel

Exempel 1

En vikt på 0,50 kg hänger i en fjäder med fjäderkonstanten 50 N/m och svänger med amplituden 10 cm. Bestäm periodtiden, maxfarten och svängningens energi.

  1. Vinkelfrekvensen: ω=km=500,50=100=10\omega = \sqrt{\frac{k}{m}} = \sqrt{\frac{50}{0{,}50}} = \sqrt{100} = 10 rad/s.
  2. Perioden: T=2πω=2π10=π5≈0,63T = \frac{2\pi}{\omega} = \frac{2\pi}{10} = \frac{\pi}{5} \approx 0{,}63 s.
  3. Maxfarten: vmax⁡=Aω=0,10⋅10=1,0v_{\max} = A\omega = 0{,}10\cdot 10 = 1{,}0 m/s.
  4. Energin: E=kA22=50⋅0,1022=0,25E = \frac{kA^2}{2} = \frac{50\cdot 0{,}10^2}{2} = 0{,}25 J. Kontroll: mvmax⁡22=0,50⋅1,022=0,25\frac{mv_{\max}^2}{2} = \frac{0{,}50\cdot 1{,}0^2}{2} = 0{,}25 J.

Svar: ca 0,63 s; 1,0 m/s; 0,25 J

Exempel 2

En pendel med längden 0,90 m släpps från ett läge 5,0 cm över sitt lägsta läge. Hur lång är perioden, och hur stor är farten i det lägsta läget? Använd g=10 m/s2g = 10\ \text{m/s}^2.

  1. Perioden: T=2π0,9010=2π0,09=2π⋅0,3=0,6π≈1,9T = 2\pi\sqrt{\frac{0{,}90}{10}} = 2\pi\sqrt{0{,}09} = 2\pi\cdot 0{,}3 = 0{,}6\pi \approx 1{,}9 s.
  2. Energiprincipen: mgh=mv22mgh = \frac{mv^2}{2}, så v=2gh=2⋅10⋅0,050=1=1,0v = \sqrt{2gh} = \sqrt{2\cdot 10\cdot 0{,}050} = \sqrt{1} = 1{,}0 m/s.

Svar: ca 1,9 s; 1,0 m/s

Vanliga fel

  • Att tro att perioden ökar när amplituden ökar – för en harmonisk svängning är perioden oberoende av amplituden.
  • Att tro att farten är störst i vändlägena – där är den noll; där är i stället accelerationen störst.
  • Att blanda ihop frekvensen ff och vinkelfrekvensen ω=2πf\omega = 2\pi f.
  • Att tro att en tyngre pendelkula svänger fortare – pendelns period beror bara på längden och gg.

Formlerna i formelsamlingen

Fler förklaringar

Alla förklaringar · Formelsamlingen · Om Matematik- och fysikprovet

MaFy-appen och de här sidorna är inte knutna till eller godkända av Chalmers, KTH, GU, SU eller provets arrangörer. Uppgifterna i appen är egna och kopierar inte provets uppgifter.