Vågor, interferens och stående vågor

Uppdaterad 24 oktober 2026 · 5 min läsning · Av Anders Karlsson

En våg är en störning som breder ut sig och för energi med sig, men inget material. För alla vågor gäller v=fλv = f\lambda: fart = frekvens · våglängd. När två vågor möts adderas de (interferens). Det ger ljusa och mörka band bakom ett gitter, dsin⁡θ=kλd\sin\theta = k\lambda, och stående vågor på strängar och i rör, där längden måste rymma ett helt antal halva våglängder.

Kurs: Fysik 2 · Område: vågor och optik · Förklaring inför Matematik- och fysikprovet

Bra att kunna först: Harmonisk svängning: fjäder och pendel, Enhetscirkeln, radianer och exakta värden.

Öva på det här i appen

Vad är en våg?

Kasta en sten i vatten: ringarna rör sig utåt, men vattnet guppar bara upp och ned på stället. En våg flyttar energi, inte material. I en transversell våg (vattenvåg, våg på ett rep, ljus) svänger det som svänger vinkelrätt mot utbredningsriktningen. I en longitudinell våg (ljud) svänger luftens molekyler fram och tillbaka längs utbredningsriktningen, så att det bildas förtätningar och förtunningar. Amplituden AA är det största utslaget. Våglängden λ\lambda (lambda) är avståndet mellan två vågtoppar. Perioden TT är tiden för en hel svängning, och frekvensen f=1Tf = \frac{1}{T} är antalet svängningar per sekund, mätt i hertz (Hz = 1/s).

Vågekvationen v=fλv = f\lambda

Under en period TT hinner vågen flytta sig en våglängd λ\lambda. Farten är alltså v=λT=fλv = \frac{\lambda}{T} = f\lambda. Farten bestäms av mediet: ljud i luft går ca 340 m/s, i vatten ca 1500 m/s, och ljus i vakuum går c=3⋅108c = 3\cdot 10^8 m/s. Frekvensen bestäms av källan. När en våg går in i ett nytt medium är frekvensen därför densamma, men farten ändras – och då ändras våglängden lika mycket. Exempel: en ton på 680 Hz i luft har λ=340680=0,5\lambda = \frac{340}{680} = 0{,}5 m.

Interferens: vågor som adderas

När två vågor möts är utslaget summan av de två utslagen (superposition). Kommer två lika vågor fram i fas (topp möter topp) blir utslaget dubbelt så stort: förstärkning, eller konstruktiv interferens. Kommer de i motfas (topp möter dal) tar de ut varandra: utsläckning, eller destruktiv interferens. Om två källor svänger i fas avgör vägskillnaden Δs\Delta s, alltså hur mycket längre den ena vågen har gått: förstärkning när Δs=kλ\Delta s = k\lambda (k=0,1,2,…k = 0, 1, 2, \ldots), utsläckning när Δs=(k+12)λ\Delta s = (k + \frac{1}{2})\lambda, alltså ett halvt antal våglängder.

Dubbelspalt och gitter

Ljus som går genom två smala spalter med avståndet dd ger ljusa band på en skärm där vägskillnaden är ett helt antal våglängder. I riktningen θ\theta (theta, mätt från rakt fram) är vägskillnaden dsin⁡θd\sin\theta, så maxima ligger där dsin⁡θ=kλd\sin\theta = k\lambda. Ett gitter har tusentals spalter, och då blir maxima skarpa, ljusa streck. Gitterkonstanten dd räknas ut från antalet linjer: 500 linjer per mm ger d=1500d = \frac{1}{500} mm =2 μ= 2\ \mum. Eftersom sin⁡θ≤1\sin\theta \le 1 kan ordningen kk inte vara större än dλ\frac{d}{\lambda}. Vinklar att kunna utan miniräknare: sin⁡30∘=12\sin 30^\circ = \frac{1}{2}, sin⁡45∘=22≈0,71\sin 45^\circ = \frac{\sqrt{2}}{2} \approx 0{,}71, sin⁡60∘=32≈0,87\sin 60^\circ = \frac{\sqrt{3}}{2} \approx 0{,}87. På en skärm på avståndet LL bakom en dubbelspalt ligger banden (för små vinklar) på avståndet Δy=λLd\Delta y = \frac{\lambda L}{d} från varandra.

θ k = 0 k = 1 k = −1 gitter skärm ljus, λ

Stående vågor på sträng och i rör

En våg som reflekteras i en fast ände möter sig själv. För vissa frekvenser bildas då en stående våg: vissa punkter står helt stilla (noder) och mittemellan svänger strängen maximalt (bukar). Avståndet mellan två noder är λ2\frac{\lambda}{2}. En sträng som sitter fast i båda ändarna har noder i ändarna, så längden måste vara ett helt antal halva våglängder: L=n⋅λ2L = n\cdot\frac{\lambda}{2}, vilket ger fn=nv2Lf_n = \frac{nv}{2L}. Den lägsta (n=1n = 1) är grundtonen, och de högre kallas övertoner: första övertonen har n=2n = 2, andra övertonen n=3n = 3 och så vidare. Ett rör som är öppet i båda ändarna fungerar likadant (bukar i båda ändarna). Ett rör som är slutet i ena änden har en nod vid den slutna änden och en buk vid den öppna: grundtonen har L=λ4L = \frac{\lambda}{4}, och bara udda multipler av grundtonens frekvens (3, 5, 7 …) förekommer. Obs! I ett rör som är slutet i ena änden är alltså första övertonen 3f13f_1 och andra övertonen 5f15f_1 – de jämna multiplerna saknas.

n = 1 n = 2 n = 3 nod buk λ = 2L λ = L λ = 2L/3

Ljud: tonhöjd, ljudnivå och dopplereffekt

Tonhöjden bestäms av frekvensen; människan hör ungefär 20 Hz–20 kHz. Ljudets intensitet II (effekt per area, W/m²) avtar med avståndet från en punktkälla som 1r2\frac{1}{r^2}: dubbla avståndet ger en fjärdedel av intensiteten. Ljudnivån mäts i decibel: L=10lg⁡II0L = 10\lg\frac{I}{I_0}. Det räcker att kunna att +10 dB betyder 10 gånger högre intensitet och +20 dB 100 gånger högre. När en ljudkälla rör sig mot dig trycks vågtopparna ihop och du hör en högre frekvens; när den rör sig bort hör du en lägre (dopplereffekt) – därför byter ambulanssirenen ton när den passerar.

Räknade exempel

Exempel 1

Grönt laserljus med våglängden 500 nm går genom ett gitter med 500 linjer per mm. I vilken vinkel syns andra ordningens maximum, och hur många ljusa prickar syns totalt på en bred skärm?

  1. Gitterkonstanten: d=1500 mm=0,002 mm=2000 nmd = \frac{1}{500}\ \text{mm} = 0{,}002\ \text{mm} = 2000\ \text{nm}.
  2. Andra ordningen, k=2k = 2: sin⁡θ=kλd=2⋅5002000=12\sin\theta = \frac{k\lambda}{d} = \frac{2\cdot 500}{2000} = \frac{1}{2}, så θ=30∘\theta = 30^\circ.
  3. Högsta ordning: sin⁡θ=k⋅5002000≤1\sin\theta = \frac{k\cdot 500}{2000} \le 1 ger k≤4k \le 4. Men k=4k = 4 ger θ=90∘\theta = 90^\circ, rakt åt sidan, och träffar aldrig skärmen. Alltså syns k=0,±1,±2,±3k = 0, \pm 1, \pm 2, \pm 3.
  4. Antal prickar: 1+2⋅3=71 + 2\cdot 3 = 7.

Svar: 30°; 7 ljusa prickar

Exempel 2

En gitarrsträng är 0,60 m lång och grundtonen har frekvensen 200 Hz. Hur stor är vågfarten på strängen, och vilken frekvens har andra övertonen?

  1. Grundtonen: L=λ2L = \frac{\lambda}{2}, så λ=2⋅0,60=1,2\lambda = 2\cdot 0{,}60 = 1{,}2 m.
  2. v=fλ=200⋅1,2=240v = f\lambda = 200\cdot 1{,}2 = 240 m/s.
  3. Andra övertonen är n=3n = 3: f3=3⋅200=600f_3 = 3\cdot 200 = 600 Hz.

Svar: 240 m/s; 600 Hz

Exempel 3

Ett rör är 0,85 m långt och slutet i ena änden. Vilken frekvens har grundtonen? Ljudfarten är 340 m/s.

  1. Slutet i ena änden: nod vid botten, buk vid öppningen, så L=λ4L = \frac{\lambda}{4}.
  2. λ=4⋅0,85=3,4\lambda = 4\cdot 0{,}85 = 3{,}4 m.
  3. f=vλ=3403,4=100f = \frac{v}{\lambda} = \frac{340}{3{,}4} = 100 Hz.

Svar: 100 Hz

Vanliga fel

  • Att tro att frekvensen ändras när en våg går in i ett nytt medium – det är farten och våglängden som ändras.
  • Att sätta avståndet mellan två noder till λ\lambda – det är λ2\frac{\lambda}{2}.
  • Att glömma att räkna om "linjer per mm" till gitterkonstanten dd, eller att räkna med maximum i 90°, som aldrig syns på skärmen.
  • Att räkna ett rör som är slutet i ena änden som en sträng: grundtonen har L=λ4L = \frac{\lambda}{4} (inte λ2\frac{\lambda}{2}), och första övertonen är 3f13f_1 (inte 2f12f_1).

Formlerna i formelsamlingen

Fler förklaringar

Alla förklaringar · Formelsamlingen · Om Matematik- och fysikprovet

MaFy-appen och de här sidorna är inte knutna till eller godkända av Chalmers, KTH, GU, SU eller provets arrangörer. Uppgifterna i appen är egna och kopierar inte provets uppgifter.