Kvadreringsreglerna, konjugatregeln och rotuttryck
Uppdaterad 24 oktober 2026 · 3 min läsning · Av Anders Karlsson
Kvadreringsreglerna och konjugatregeln är genvägar för att multiplicera ihop parenteser. De används åt båda hållen: för att utveckla och för att faktorisera. Med konjugatregeln kan man också få bort rötter ur en nämnare och förenkla uttryck som a+2b.
Kurs: Matematik 2c · Område: algebra · Förklaring inför Matematik- och fysikprovet
När två parenteser multipliceras ska varje term i den första gångras med varje term i den andra: (a+b)(c+d)=ac+ad+bc+bd. Till exempel (x+2)(x+3)=x2+3x+2x+6=x2+5x+6. Med två termer i varje parentes blir det fyra produkter innan man slår ihop liknande termer. Reglerna nedan är specialfall av detta som är så vanliga att de är värda att kunna utantill.
Kvadreringsreglerna
Om båda parenteserna är lika får man första kvadreringsregeln: (a+b)2=(a+b)(a+b)=a2+2ab+b2. På samma sätt är (a−b)2=a2−2ab+b2. Den mittersta termen 2ab kallas dubbla produkten och är den man oftast glömmer. Exempel: (x+3)2=x2+6x+9 och (2x−5)2=4x2−20x+25. Reglerna är också ett knep för huvudräkning: 312=(30+1)2=900+60+1=961.
Konjugatregeln
Uttrycken a+b och a−b kallas konjugat till varandra. Deras produkt blir en skillnad av kvadrater, eftersom de två mittersta termerna tar ut varandra: (a+b)(a−b)=a2−ab+ab−b2=a2−b2. Baklänges används regeln för att faktorisera: x2−9=(x+3)(x−3). Även i huvudräkning: 31⋅29=(30+1)(30−1)=900−1=899.
Faktorisera genom att känna igen mönstret
Ett uttryck med tre termer där första och sista termen är kvadrater kan vara en kvadreringsregel baklänges. Kontrollera att den mittersta termen är dubbla produkten: i 4x2−12x+9 är 4x2=(2x)2 och 9=32, och 2⋅2x⋅3=12x, så 4x2−12x+9=(2x−3)2. En skillnad av två kvadrater är alltid ett konjugat: x4−16=(x2+4)(x2−4)=(x2+4)(x+2)(x−2). Faktorisering används för att förkorta bråk: x2+6x+9x2−9=(x+3)2(x+3)(x−3)=x+3x−3, för x=−3.
Rötter i nämnaren
Står det a−b i en nämnare förlänger man med konjugatet a+b. Då blir nämnaren (a)2−(b)2=a−b, som saknar rötter. Exempel: 3−21=3−23+2=3+2.
Rot ur ett rotuttryck
Ett uttryck som 5+26 kan ibland skrivas utan den yttre roten. Idén är att känna igen en kvadrat: (m+n)2=m+n+2mn. Leta efter två tal m och n med summan 5 och produkten 6, alltså 2 och 3. Då är 5+26=(3+2)2, och roten ur det är 3+2.
Räknade exempel
Exempel 1
Beräkna (2+3)2+(2−3)2.
Första kvadreringsregeln: (2+3)2=22+2⋅2⋅3+(3)2=4+43+3=7+43.
Andra kvadreringsregeln: (2−3)2=4−43+3=7−43.
Summan: 7+43+7−43=14. Rottermerna tar ut varandra.
Svar:14
Exempel 2
Förenkla 7+210−7−210.
Sök två tal med summan 7 och produkten 10: det är 5 och 2.
Alltså är 7+210=(5+2)2 och 7−210=(5−2)2. Kontroll: 5+2−210 stämmer.
Rötterna blir 5+2 och 5−2 (det senare är positivt eftersom 5>2).
Skillnaden: (5+2)−(5−2)=22.
Svar:22
Exempel 3
Förenkla x2−4x+4x2−4 så långt som möjligt.
Täljaren är en skillnad av kvadrater: x2−4=(x+2)(x−2).
Nämnaren har kvadraterna x2 och 4=22, och mittentermen 4x=2⋅x⋅2 är dubbla produkten. Alltså x2−4x+4=(x−2)2.
Förkorta med den gemensamma faktorn x−2: (x−2)2(x+2)(x−2)=x−2x+2.
Ursprungsuttrycket är inte definierat för x=2, så det villkoret gäller även efter förkortningen.
Svar:x−2x+2, för x=2
Vanliga fel
Att glömma dubbla produkten: (x+3)2 är x2+6x+9, inte x2+9.
Teckenfel i (a−b)2: sista termen b2 är alltid positiv.
Att välja fel tecken när man drar roten ur en kvadrat: (2−5)2 är 5−2, eftersom en kvadratrot aldrig är negativ.
Att dela upp en rot över en summa: 9+16=25=5, inte 3+4=7. Det är samma fel som att tro att (a+b)2=a2+b2.
MaFy-appen och de här sidorna är inte knutna till eller godkända av Chalmers, KTH, GU, SU eller provets arrangörer. Uppgifterna i appen är egna och kopierar inte provets uppgifter.