Komplexa tal

Uppdaterad 24 oktober 2026 · 6 min läsning · Av Anders Karlsson

Ett komplext tal skrivs z=a+biz = a + bi, där a och b är reella tal och ii är ett tal med egenskapen i2=−1i^2 = -1. Man räknar som med vanliga parenteser och byter i2i^2 mot −1-1; vid division förlänger man med nämnarens konjugat. I det komplexa talplanet har z ett belopp (avståndet till origo) och ett argument (vinkeln), och i polär form multipliceras beloppen och adderas argumenten.

Kurs: Matematik 4 · Område: algebra · Förklaring inför Matematik- och fysikprovet

Bra att kunna först: Andragradsekvationer och Vietas formler, Potenser och rötter, Kvadreringsreglerna, konjugatregeln och rotuttryck, Enhetscirkeln, radianer och exakta värden.

Öva på det här i appen

Talet i och vad ett komplext tal är

Ekvationen x2=−1x^2 = -1 saknar reella lösningar, eftersom ett reellt tal i kvadrat aldrig är negativt. Man inför därför ett nytt tal ii, den imaginära enheten, som bestäms av att i2=−1i^2 = -1. Ett komplext tal är ett tal z=a+biz = a + bi där a och b är reella. Talet a kallas realdelen, Re z=a\text{Re}\,z = a, och b kallas imaginärdelen, Im z=b\text{Im}\,z = b (obs: imaginärdelen är b, utan i). Är b=0b = 0 är z ett vanligt reellt tal. Två komplexa tal är lika bara om både realdelarna och imaginärdelarna är lika. Potenser av i upprepar sig med perioden 4: i1=ii^1 = i, i2=−1i^2 = -1, i3=i2⋅i=−ii^3 = i^2\cdot i = -i, i4=(i2)2=1i^4 = (i^2)^2 = 1, och sedan börjar det om. Till exempel är i23=i20⋅i3=1⋅(−i)=−ii^{23} = i^{20}\cdot i^3 = 1\cdot(-i) = -i, eftersom 20 är delbart med 4.

Addition, multiplikation och konjugat

Addition och subtraktion görs del för del: (3+2i)+(1−5i)=4−3i(3 + 2i) + (1 - 5i) = 4 - 3i. Multiplikation görs som när man multiplicerar ihop två parenteser, och sedan byter man i2i^2 mot −1-1: (2+3i)(4−i)=8−2i+12i−3i2=8+10i+3=11+10i(2 + 3i)(4 - i) = 8 - 2i + 12i - 3i^2 = 8 + 10i + 3 = 11 + 10i. Konjugatet till z=a+biz = a + bi skrivs zˉ\bar{z} och är zˉ=a−bi\bar{z} = a - bi: man byter tecken på imaginärdelen. Konjugatregeln ger z⋅zˉ=(a+bi)(a−bi)=a2−b2i2=a2+b2z\cdot\bar{z} = (a + bi)(a - bi) = a^2 - b^2i^2 = a^2 + b^2, som alltid är ett reellt tal. Exempel: (3+4i)(3−4i)=9+16=25(3 + 4i)(3 - 4i) = 9 + 16 = 25.

Division: förläng med konjugatet

Man kan inte dela del för del. Tricket är att förlänga bråket med nämnarens konjugat, eftersom nämnaren då blir reell (c2+d2c^2 + d^2). För a+bic+di\frac{a + bi}{c + di} multiplicerar man täljare och nämnare med c−dic - di. Exempel: 5+5i1+2i=(5+5i)(1−2i)(1+2i)(1−2i)=5−10i+5i−10i21+4=15−5i5=3−i\frac{5 + 5i}{1 + 2i} = \frac{(5 + 5i)(1 - 2i)}{(1 + 2i)(1 - 2i)} = \frac{5 - 10i + 5i - 10i^2}{1 + 4} = \frac{15 - 5i}{5} = 3 - i. Kontrollera gärna genom att multiplicera tillbaka: (3−i)(1+2i)=3+6i−i−2i2=5+5i(3 - i)(1 + 2i) = 3 + 6i - i - 2i^2 = 5 + 5i. Samma sak gäller 1i\frac{1}{i}: förläng med −i-i, så 1i=−i−i2=−i1=−i\frac{1}{i} = \frac{-i}{-i^2} = \frac{-i}{1} = -i.

Komplexa talplanet, belopp och argument

Ett komplext tal z=a+biz = a + bi ritas som punkten (a,b)(a, b) i ett koordinatsystem där den vågräta axeln är den reella axeln (Re) och den lodräta är den imaginära axeln (Im). Beloppet ∣z∣|z| är avståndet från origo till punkten. Pythagoras sats ger ∣z∣=a2+b2|z| = \sqrt{a^2 + b^2}, till exempel ∣3+4i∣=9+16=5|3 + 4i| = \sqrt{9 + 16} = 5. Argumentet arg⁡z\arg z är vinkeln v från positiva reella axeln moturs till sträckan från origo till z, precis som vinkeln i enhetscirkeln. Argumentet är bara bestämt så när som på hela varv: vv, v+360∘v + 360^\circ och v−360∘v - 360^\circ beskriver samma riktning. Därför anger man ett intervall, oftast 0≤v<360∘0 \le v < 360^\circ (eller −180∘<v≤180∘-180^\circ < v \le 180^\circ, huvudargumentet). Talet 0 har inget argument. Det gäller att tan⁡v=ba\tan v = \frac{b}{a} när a≠0a \neq 0, men titta alltid på i vilken kvadrant punkten ligger: −1+i-1 + i ligger i kvadrant II, så argumentet är 135∘=3π4135^\circ = \frac{3\pi}{4}. Räknaren skulle ge −45∘-45^\circ, men det är argumentet för 1−i1 - i. Ligger z på en axel läser man av vinkeln direkt: arg⁡i=90∘\arg i = 90^\circ, arg⁡(−2)=180∘\arg(-2) = 180^\circ, arg⁡(−i)=270∘\arg(-i) = 270^\circ. Addition av komplexa tal är vektoraddition i talplanet: man lägger pilarna efter varandra, precis som med vektorer. Konjugatet zˉ\bar{z} är spegelbilden av z i den reella axeln: samma belopp, och argumentet −v-v (eller 360∘−v360^\circ - v om man vill ha det mellan 00 och 360∘360^\circ).

ReImz = a + biba|z|vz̄ = a − bi

Polär form och de Moivres formel

Om ∣z∣=r|z| = r och arg⁡z=v\arg z = v är a=rcos⁡va = r\cos v och b=rsin⁡vb = r\sin v (som i enhetscirkeln, men med radien r). Därför kan man skriva z=r(cos⁡v+isin⁡v)z = r(\cos v + i\sin v), den polära formen. Exempel: 1+i31 + i\sqrt{3} har r=1+3=2r = \sqrt{1 + 3} = 2 och ligger i kvadrant I med tan⁡v=3\tan v = \sqrt{3}, så v=60∘=π3v = 60^\circ = \frac{\pi}{3} och 1+i3=2(cos⁡60∘+isin⁡60∘)1 + i\sqrt{3} = 2(\cos 60^\circ + i\sin 60^\circ). Multiplicerar man z1=r1(cos⁡v1+isin⁡v1)z_1 = r_1(\cos v_1 + i\sin v_1) och z2=r2(cos⁡v2+isin⁡v2)z_2 = r_2(\cos v_2 + i\sin v_2) får man r1r2[(cos⁡v1cos⁡v2−sin⁡v1sin⁡v2)+i(sin⁡v1cos⁡v2+cos⁡v1sin⁡v2)]r_1r_2\left[(\cos v_1\cos v_2 - \sin v_1\sin v_2) + i(\sin v_1\cos v_2 + \cos v_1\sin v_2)\right], och med additionsformlerna är det r1r2(cos⁡(v1+v2)+isin⁡(v1+v2))r_1r_2\left(\cos(v_1 + v_2) + i\sin(v_1 + v_2)\right). Vid multiplikation multipliceras alltså beloppen och adderas argumenten. Särskilt gäller ∣zw∣=∣z∣⋅∣w∣|zw| = |z|\cdot|w|, och att multiplicera med ii (belopp 1, argument 90∘90^\circ) vrider talet ett kvarts varv moturs. Vid division divideras beloppen och subtraheras argumenten. Upprepar man multiplikationen med z n gånger får man de Moivres formel: zn=rn(cos⁡nv+isin⁡nv)z^n = r^n(\cos nv + i\sin nv) (för heltal n). Blir nvnv större än 360∘360^\circ drar man bort hela varv: 480∘480^\circ är samma vinkel som 120∘120^\circ. Den gör höga potenser lätta: (1+i3)3=23(cos⁡180∘+isin⁡180∘)=8⋅(−1)=−8(1 + i\sqrt{3})^3 = 2^3(\cos 180^\circ + i\sin 180^\circ) = 8\cdot(-1) = -8.

Andragradsekvationer med komplexa rötter

Med i går det att dra roten ur negativa tal: −9=3i\sqrt{-9} = 3i, eftersom (3i)2=9i2=−9(3i)^2 = 9i^2 = -9. Därför har varje andragradsekvation två lösningar (som kan sammanfalla). Använd pq-formeln som vanligt: för z2+pz+q=0z^2 + pz + q = 0 är z=−p2±(p2)2−qz = -\frac{p}{2} \pm \sqrt{\left(\frac{p}{2}\right)^2 - q}. Blir talet under roten negativt, −d-d med d>0d > 0, så är roten ±id\pm i\sqrt{d}. Exempel: z2+2z+5=0z^2 + 2z + 5 = 0 ger z=−1±1−5=−1±−4=−1±2iz = -1 \pm \sqrt{1 - 5} = -1 \pm \sqrt{-4} = -1 \pm 2i. När p och q är reella kommer de komplexa rötterna alltid i par av konjugat, α+βi\alpha + \beta i och α−βi\alpha - \beta i. Då är summan av rötterna 2α=−p2\alpha = -p och produkten α2+β2=q\alpha^2 + \beta^2 = q. Vet man en rot, till exempel 2−3i2 - 3i, är alltså den andra 2+3i2 + 3i, och ekvationen är z2−4z+13=0z^2 - 4z + 13 = 0. Regeln gäller för polynom av alla grader: har ett polynom bara reella koefficienter och α + βi är en rot, så är α − βi också en rot. Är någon koefficient icke-reell gäller det inte. Ekvationen z−i=0z - i = 0 har bara roten ii, inte −i-i. För az2+bz+c=0az^2 + bz + c = 0 (dela med a) är summan av rötterna −ba-\frac{b}{a} och produkten ca\frac{c}{a}. Man får multiplicera en ekvation med vilket tal som helst utom 0, även med ett komplext tal. Då ändras koefficienterna men inte lösningarna. Därför är det kvoterna ba\frac{b}{a} och ca\frac{c}{a} som avgör om rötterna kan vara reella: är båda rötterna reella så är både summan och produkten reella.

Räknade exempel

Exempel 1

Skriv 4+7i2+i\frac{4 + 7i}{2 + i} på formen a+bia + bi.

  1. Nämnarens konjugat är 2−i2 - i. Förläng: (4+7i)(2−i)(2+i)(2−i)\frac{(4 + 7i)(2 - i)}{(2 + i)(2 - i)}.
  2. Täljaren: (4+7i)(2−i)=8−4i+14i−7i2=8+10i+7=15+10i(4 + 7i)(2 - i) = 8 - 4i + 14i - 7i^2 = 8 + 10i + 7 = 15 + 10i.
  3. Nämnaren: (2+i)(2−i)=22+12=5(2 + i)(2 - i) = 2^2 + 1^2 = 5.
  4. Kvoten: 15+10i5=3+2i\frac{15 + 10i}{5} = 3 + 2i.
  5. Kontroll: (3+2i)(2+i)=6+3i+4i+2i2=4+7i(3 + 2i)(2 + i) = 6 + 3i + 4i + 2i^2 = 4 + 7i. Det stämmer.

Svar: 3+2i3 + 2i

Exempel 2

Lös ekvationen z2−6z+13=0z^2 - 6z + 13 = 0.

  1. pq-formeln med p=−6p = -6 och q=13q = 13: z=3±32−13=3±−4z = 3 \pm \sqrt{3^2 - 13} = 3 \pm \sqrt{-4}.
  2. −4=2i\sqrt{-4} = 2i, eftersom (2i)2=4i2=−4(2i)^2 = 4i^2 = -4.
  3. Alltså är z=3+2iz = 3 + 2i eller z=3−2iz = 3 - 2i.
  4. Kontroll med summa och produkt: summan är 6=−p6 = -p och produkten är 32+22=13=q3^2 + 2^2 = 13 = q. Det stämmer.

Svar: z=3±2iz = 3 \pm 2i

Exempel 3

Beräkna (1+i)8(1 + i)^8.

  1. Belopp: ∣1+i∣=12+12=2|1 + i| = \sqrt{1^2 + 1^2} = \sqrt{2}.
  2. Argument: punkten (1,1)(1, 1) ligger i kvadrant I och tan⁡v=1\tan v = 1, så v=45∘=π4v = 45^\circ = \frac{\pi}{4}.
  3. de Moivre: (1+i)8=(2)8(cos⁡360∘+isin⁡360∘)(1 + i)^8 = (\sqrt{2})^8(\cos 360^\circ + i\sin 360^\circ).
  4. (2)8=24=16(\sqrt{2})^8 = 2^4 = 16, och cos⁡360∘+isin⁡360∘=1+0i=1\cos 360^\circ + i\sin 360^\circ = 1 + 0i = 1.
  5. Alltså är (1+i)8=16(1 + i)^8 = 16.

Svar: 1616

Vanliga fel

  • Att räkna i2i^2 som 1 i stället för −1-1, till exempel att (2+3i)(4−i)(2 + 3i)(4 - i) skulle bli 5+10i5 + 10i i stället för 11+10i11 + 10i. Eller att dela del för del vid division: 6+8i2+4i\frac{6 + 8i}{2 + 4i} är inte 3+2i3 + 2i; man måste förlänga med nämnarens konjugat.
  • Att räkna argumentet bara med tan⁡v=ba\tan v = \frac{b}{a} utan att titta på kvadranten, eller att räkna beloppet som a2+b2a^2 + b^2 (utan rot) eller a+ba + b.
  • Att skriva −9=−3\sqrt{-9} = -3 eller ±3\pm 3. Rätt är −9=3i\sqrt{-9} = 3i, och lösningarna till z2=−9z^2 = -9 är z=±3iz = \pm 3i. Regeln a⋅b=ab\sqrt{a}\cdot\sqrt{b} = \sqrt{ab} gäller inte heller när talen är negativa: −4⋅−9=2i⋅3i=−6\sqrt{-4}\cdot\sqrt{-9} = 2i\cdot 3i = -6, inte 36=6\sqrt{36} = 6.
  • Att tro att komplexa rötter alltid kommer i konjugatpar. Det gäller bara när alla koefficienter är reella.

Formlerna i formelsamlingen

Fler förklaringar

Alla förklaringar · Formelsamlingen · Om Matematik- och fysikprovet

MaFy-appen och de här sidorna är inte knutna till eller godkända av Chalmers, KTH, GU, SU eller provets arrangörer. Uppgifterna i appen är egna och kopierar inte provets uppgifter.