Solen, jorden och månen: årstider, månfaser och ljusböjning

Uppdaterad 24 oktober 2026 · 3 min läsning · Av Anders Karlsson

Många "Varför?"-frågor om himlen förklaras med geometri och gravitation. Årstiderna beror på att jordaxeln lutar, inte på avståndet till solen. Månfaserna visar hur stor del av månens solbelysta halva vi ser. Månen visar alltid samma sida eftersom den roterar ett varv per omlopp. Massa kröker rumtiden och böjer därför av ljus.

Kurs: Fysik 2 · Område: begrepp och storleksordningar · Förklaring inför Matematik- och fysikprovet

Bra att kunna först: Cirkelrörelse och gravitation, Ljus, brytning och tunna linser.

Öva på det här i appen

Årstider: axellutningen avgör

Jordaxeln lutar ungefär 23,5° mot en linje vinkelrät mot jordbanans plan, och den pekar hela året åt samma håll i rymden. Under norra halvklotets sommar lutar norra halvklotet mot solen. Då står solen högre på himlen och dagarna är längre. Hög sol betyder att solljuset fördelas på en mindre yta och går en kortare väg genom atmosfären, så varje kvadratmeter mark får mer energi. Avståndet till solen varierar bara med ungefär 3 %, och jorden är faktiskt närmast solen i början av januari. När vi har sommar har södra halvklotet vinter.

Månfaser

Månen lyser inte själv, den reflekterar solljus. Solen lyser alltid upp den halva av månen som är vänd mot solen. När månen går runt jorden (ett varv på ungefär 29,5 dygn räknat från fullmåne till fullmåne) ser vi olika stor del av den belysta halvan. Vid nymåne står månen mellan jorden och solen, och vi ser bara den mörka sidan. Vid fullmåne står jorden mellan, och vi ser hela den belysta sidan. Jordens skugga har inget med faserna att göra – den ger bara månförmörkelser, som kan inträffa vid fullmåne.

Bunden rotation och månen runt solen

Månen roterar runt sin egen axel ett varv på exakt samma tid som den går ett varv runt jorden. Därför är samma sida alltid vänd mot oss (bunden rotation). Det beror på att jordens tidvattenkrafter under lång tid har bromsat månens rotation. Baksidan är inte mörk – den är belyst vid nymåne. Solen drar faktiskt i månen ungefär dubbelt så hårt som jorden gör. Men solen ger jorden nästan exakt samma acceleration som månen, så jorden och månen faller mot solen tillsammans. Det som håller månen kvar runt jorden är skillnaden i accelerationer, och där vinner jorden.

Gravitationslinser och ljusböjning

Enligt Einsteins allmänna relativitetsteori kröker massa rumtiden, och ljuset följer den krökta rumtiden. Ljus från en stjärna som passerar nära solen böjs därför av en liten vinkel. Avböjningen är dubbelt så stor som en räkning med Newtons gravitation (där ljuset behandlas som en sten) skulle ge, och den mättes vid en solförmörkelse 1919. En mycket massiv galaxhop kan på samma sätt böja ljuset från en galax långt bakom den så att galaxen syns som bågar runt hopen. Det kallas en gravitationslins. Fotoner har ingen vilomassa; det är rumtidens krökning som gör jobbet.

Räknade exempel

Exempel 1

Hur högt står solen vid middagstid på 56° nordlig latitud (Skåne) vid midsommar och vid midvinter?

  1. Vid vår- och höstdagjämning är solhöjden vid middagstid 90∘−latituden=90∘−56∘=34∘90^\circ - \text{latituden} = 90^\circ - 56^\circ = 34^\circ.
  2. Vid midsommar lutar norra halvklotet 23,5∘23{,}5^\circ mot solen: 34∘+23,5∘=57,5∘34^\circ + 23{,}5^\circ = 57{,}5^\circ.
  3. Vid midvinter lutar det bort: 34∘−23,5∘=10,5∘34^\circ - 23{,}5^\circ = 10{,}5^\circ.

Svar: Ungefär 57,5° vid midsommar och 10,5° vid midvinter

Exempel 2

Jämför solens och jordens dragningskraft på månen. Solen har ungefär 3⋅1053\cdot 10^5 gånger jordens massa, och solen är ungefär 400 gånger längre bort från månen än jorden är.

  1. Gravitationslagen: F∝Mr2F \propto \frac{M}{r^2} när månens massa är densamma.
  2. FsolFjord=3⋅1054002=3⋅1051,6⋅105≈2\frac{F_{\text{sol}}}{F_{\text{jord}}} = \frac{3\cdot 10^5}{400^2} = \frac{3\cdot 10^5}{1{,}6\cdot 10^5} \approx 2.
  3. Solens kraft är alltså ungefär dubbelt så stor. Ändå kretsar månen runt jorden, eftersom solen ger jorden nästan samma acceleration.

Svar: Solen drar ungefär dubbelt så hårt.

Vanliga fel

  • Att tro att det är sommar för att jorden är närmare solen.
  • Att tro att månfaserna beror på jordens skugga.
  • Att tro att månen inte roterar alls, eller att baksidan alltid är mörk.
  • Att tro att ljuset böjs av för att galaxhopens gas bryter det som en glaslins.

Formlerna i formelsamlingen

Fler förklaringar

Alla förklaringar · Formelsamlingen · Om Matematik- och fysikprovet

MaFy-appen och de här sidorna är inte knutna till eller godkända av Chalmers, KTH, GU, SU eller provets arrangörer. Uppgifterna i appen är egna och kopierar inte provets uppgifter.