Atomkärnan, radioaktivitet och bindningsenergi

Uppdaterad 24 oktober 2026 · 5 min läsning · Av Anders Karlsson

Atomkärnan består av protoner och neutroner. Instabila kärnor sönderfaller av sig själva och sänder ut alfa-, beta- eller gammastrålning; i varje sönderfall är summan av masstalen och summan av laddningstalen densamma före och efter. Efter varje halveringstid återstår hälften av de radioaktiva kärnorna. En kärna väger mindre än sina delar var för sig, och massdefekten motsvarar bindningsenergin enligt E=mc2E = mc^2.

Kurs: Fysik 1 · Område: modern fysik · Förklaring inför Matematik- och fysikprovet

Bra att kunna först: Storheter, enheter och tiopotenser, Potenser och rötter.

Öva på det här i appen

Atomkärnan och isotoper

En atom har en liten, tung kärna (diametern ungefär 10−1510^{-15}–10−1410^{-14} m) och runt den elektroner (atomens diameter är ungefär 10−1010^{-10} m). Kärnan består av protoner (laddning +e+e) och neutroner (oladdade); båda kallas nukleoner. Antalet protoner är atomnumret eller laddningstalet ZZ – det bestämmer vilket grundämne det är. Antalet neutroner betecknas NN. Masstalet (nukleontalet) är A=Z+NA = Z + N. En kärna skrivs ZAX^{A}_{Z}\text{X}, där X är grundämnets kemiska tecken. Exempel: 614C^{14}_{6}\text{C} har 6 protoner och 14−6=814 - 6 = 8 neutroner. Isotoper är kärnor av samma grundämne (samma ZZ) med olika antal neutroner, till exempel 612C^{12}_{6}\text{C} och 614C^{14}_{6}\text{C}. Isotoperna har samma kemiska egenskaper men olika massa, och en del av dem är instabila (radioaktiva). Protonerna stöter bort varandra elektriskt, men den starka kärnkraften – som bara verkar på mycket korta avstånd – håller ihop kärnan.

Alfa-, beta- och gammastrålning

En instabil kärna kan sönderfalla på några vanliga sätt. Vid alfasönderfall (α\alpha) skickar kärnan ut en heliumkärna 24He^{4}_{2}\text{He}: masstalet minskar med 4 och laddningstalet med 2. Alfastrålning stoppas av ett papper eller några centimeter luft. Vid beta minus-sönderfall (β−\beta^-) omvandlas en neutron i kärnan till en proton, och en elektron (och en antineutrino) skickas ut: ZZ ökar med 1 medan AA är oförändrat. Vid beta plus-sönderfall (β+\beta^+) omvandlas en proton till en neutron och en positron (en positiv elektron) och en neutrino skickas ut: ZZ minskar med 1, till exempel 1122Na→1022Ne+10e+ν^{22}_{11}\text{Na} \to {}^{22}_{10}\text{Ne} + {}^{0}_{1}\text{e} + \nu. Betastrålning stoppas av några millimeter aluminium. Gammastrålning (γ\gamma) är en foton med hög energi från en kärna som är exciterad, ofta direkt efter ett alfa- eller betasönderfall; AA och ZZ ändras inte. Gammastrålning är mest genomträngande och dämpas av bly eller tjock betong. Alla tre är joniserande: de kan slita loss elektroner från atomer i det de träffar.

Sönderfallsekvationer

En sönderfallsekvation (reaktionsformel) skrivs med masstalet uppe och laddningstalet nere. Två saker bevaras alltid: summan av masstalen och summan av laddningstalen är lika på båda sidor om pilen. Elektronen skrivs −10e^{0}_{-1}\text{e} (masstal 0, laddning −1-1), positronen 10e^{0}_{1}\text{e}, alfapartikeln 24He^{4}_{2}\text{He} och neutronen 01n^{1}_{0}\text{n}. Exempel på betasönderfall: 2760Co→2860Ni+−10e+νˉ^{60}_{27}\text{Co} \to {}^{60}_{28}\text{Ni} + {}^{0}_{-1}\text{e} + \bar{\nu} (uppe: 60=60+060 = 60 + 0, nere: 27=28−127 = 28 - 1). Laddningstalet avgör vilket grundämne som bildas, så slå upp eller räkna fram ZZ först. Samma bokföring gäller för klyvning (fission) av tunga kärnor och sammanslagning (fusion) av lätta, till exempel när en neutron träffar uran-235 och kärnan delar sig i två mellantunga kärnor och några neutroner.

Halveringstid

Det går inte att säga när en viss kärna sönderfaller – det sker slumpmässigt. Men för väldigt många kärnor är det förutsägbart: efter en halveringstid T1/2T_{1/2} har hälften sönderfallit. Efter två halveringstider återstår 14\frac{1}{4}, efter tre 18\frac{1}{8}, och efter nn halveringstider (12)n\left(\frac{1}{2}\right)^n. Allmänt gäller N=N0(12)t/T1/2N = N_0\left(\frac{1}{2}\right)^{t/T_{1/2}}, där N0N_0 är antalet från början och NN antalet efter tiden tt. Aktiviteten – antalet sönderfall per sekund, mätt i becquerel (Bq) – är proportionell mot antalet radioaktiva kärnor och halveras därför lika ofta. (Aktiviteten betecknas ofta AA; blanda inte ihop den med masstalet.) Massan av den radioaktiva isotopen halveras på samma sätt, men provets totala massa ändras knappt: kärnorna blir till andra ämnen, de försvinner inte. Hur många kärnor som har sönderfallit är N0−NN_0 - N: efter tre halveringstider har 1−18=781 - \frac{1}{8} = \frac{7}{8} sönderfallit. Kol-14-datering: levande organismer tar hela tiden upp kol, så halten kol-14 är densamma som i luften. När organismen dör upphör upptaget, och kol-14 sönderfaller med halveringstiden ungefär 5700 år. Är halten 14\frac{1}{4} av halten i levande material har två halveringstider gått, alltså ungefär 11 400 år. Har två isotoper olika halveringstider skriver man båda som N0⋅2−t/T1/2N_0\cdot 2^{-t/T_{1/2}} och jämför exponenterna.

Massdefekt och bindningsenergi

Om man väger en kärna och jämför med summan av massorna hos dess protoner och neutroner var för sig, är kärnan lättare. Skillnaden kallas massdefekt: Δm=Zmp+Nmn−mka¨rna\Delta m = Z m_p + N m_n - m_{\text{kärna}}. Enligt Einstein motsvarar massa energi, E=mc2E = mc^2, där c=3,0⋅108c = 3{,}0\cdot 10^8 m/s. Massdefekten motsvarar bindningsenergin Eb=Δm c2E_b = \Delta m\, c^2 – den energi som krävs för att dela kärnan i fria nukleoner. Kärnmassor anges i atomära massenheter: 1 u=1,66⋅10−271\ \text{u} = 1{,}66\cdot 10^{-27} kg, och energin som motsvarar 1 u är 931,5931{,}5 MeV (megaelektronvolt; 1 MeV=1,6⋅10−131\ \text{MeV} = 1{,}6\cdot 10^{-13} J). Därför: massdefekt i u gånger 931,5 ger bindningsenergin i MeV. Bindningsenergin per nukleon, EbA\frac{E_b}{A}, är störst (ungefär 8,8 MeV) för kärnor nära järn. Därför frigörs energi både när en tung kärna klyvs och när lätta kärnor slås ihop: produkterna är hårdare bundna, och den totala massan minskar. Den frigjorda energin är (massan före −- massan efter)⋅c2\cdot c^2. Vid en klyvning av uran-235 frigörs ungefär 200 MeV. Solen strålar ut ungefär 3,8⋅10263{,}8\cdot 10^{26} W, och enligt m=Ec2m = \frac{E}{c^2} minskar dess massa därför med ungefär 4⋅1094\cdot 10^{9} kg varje sekund.

Räknade exempel

Exempel 1

Polonium-210 (84210Po^{210}_{84}\text{Po}) sönderfaller genom alfasönderfall. Vilken kärna bildas, och hur många neutroner har den?

  1. En alfapartikel är 24He^{4}_{2}\text{He}. Masstalet minskar med 4: A=210−4=206A = 210 - 4 = 206.
  2. Laddningstalet minskar med 2: Z=84−2=82Z = 84 - 2 = 82, och grundämnet med Z=82Z = 82 är bly (Pb).
  3. Ekvationen: 84210Po→82206Pb+24He^{210}_{84}\text{Po} \to {}^{206}_{82}\text{Pb} + {}^{4}_{2}\text{He}. Kontroll: 206+4=210206 + 4 = 210 och 82+2=8482 + 2 = 84.
  4. Antal neutroner: N=A−Z=206−82=124N = A - Z = 206 - 82 = 124.

Svar: 82206Pb^{206}_{82}\text{Pb} med 124 neutroner

Exempel 2

Ett radioaktivt prov har aktiviteten 3200 Bq. Ett dygn (24 timmar) senare är aktiviteten 400 Bq. Hur lång är halveringstiden?

  1. Halvera tills aktiviteten är 400 Bq: 3200→1600→800→4003200 \to 1600 \to 800 \to 400. Det är tre halveringar.
  2. Alltså är 24 timmar tre halveringstider: T1/2=243=8T_{1/2} = \frac{24}{3} = 8 timmar.
  3. Kontroll med formeln: 3200⋅(12)24/8=3200⋅18=4003200\cdot\left(\frac{1}{2}\right)^{24/8} = 3200\cdot\frac{1}{8} = 400 Bq.

Svar: 8 timmar

Exempel 3

En deuteriumkärna (12H^{2}_{1}\text{H}) har massan 2,01355 u. Protonens massa är 1,00728 u och neutronens 1,00867 u. Hur stor är bindningsenergin? (1 u motsvarar 931,5 MeV.)

  1. Kärnan har en proton och en neutron. Deras sammanlagda massa: 1,00728+1,00867=2,015951{,}00728 + 1{,}00867 = 2{,}01595 u.
  2. Massdefekten: Δm=2,01595−2,01355=0,00240\Delta m = 2{,}01595 - 2{,}01355 = 0{,}00240 u.
  3. Bindningsenergin: Eb=0,00240⋅931,5≈2,24E_b = 0{,}00240\cdot 931{,}5 \approx 2{,}24 MeV.
  4. Per nukleon blir det ungefär 1,1 MeV – deuterium är löst bundet jämfört med tyngre kärnor.

Svar: ungefär 2,24 MeV

Vanliga fel

  • Att låta masstalet ändras vid betasönderfall – en neutron blir en proton (eller tvärtom), så AA är oförändrat och bara ZZ ändras.
  • Att tro att allt är borta efter två halveringstider – efter två återstår en fjärdedel, efter tre en åttondel.
  • Att blanda ihop "andel som återstår" och "andel som har sönderfallit": efter tre halveringstider återstår 18\frac{1}{8}, och 78\frac{7}{8} har sönderfallit.
  • Att tro att kärnan väger mer än sina delar – det är tvärtom: bindningsenergin "saknas" som massa, därav ordet massdefekt.

Formlerna i formelsamlingen

Fler förklaringar

Alla förklaringar · Formelsamlingen · Om Matematik- och fysikprovet

MaFy-appen och de här sidorna är inte knutna till eller godkända av Chalmers, KTH, GU, SU eller provets arrangörer. Uppgifterna i appen är egna och kopierar inte provets uppgifter.